Med familjen på resa

Det som är lite av poängen med semester är att man äntligen hinner spendera alla sina timmar med dem som står en närmast. Under terminerna (jag räktar fortfarande året i terminer, en biprodukt av att fortfarande gå i skolan..) blir det alltid alldeles för mycket jobb/skola/äta/sova/omigen. På semestern blir det så många stunder ihop att man nästan börjar tröttna. I Italien var vi familj och det var vansinnigt trevligt.

 

Italien, Italien

Så, jag var i Italien i somras, och än så länge har bilder bara legat och vilat på datorn, eftersom jag inte blev så himla nöjd. Jag tar sällan bra bilder om jag inte går in för det 100%, och då blir det liksom inte semester längre. Därav besvikelse vid hemkomst och genomgång av minneskortet. Men ska försöka se om jag kan hitta några guldkorn! Börjar med tre panoraman, ett som jag är nöjd med, ett ok och ett som är lite trist. Det första är ifrån där vi bodde, mycket tjusigt ställe.

Nästa är ifrån San Gimigniano och här önskar jag att jag varit lite envisare och tagit 360 grader, eftersom då hade det kunnat bli en riktigt bra bild!

Sista är från vampyrstaden Volterra som hade mycket färre Twiligtreferenser än vad jag trodden. Knappt någon alls som försökte slå mynt av att Volturi bor här… Lite trist bild, men men..

Fler bilder kommer sen, då på ett annat tema!

Lisa och Lucky Santangelo

Lisa har tjatat på mig ett tag och jag har varit lite dålig på att få tummarna loss. Men så kom det sorgliga beskedet att hennes häst, Lucky Santangelo, inte har något framtida karriär som ridhäst på grund av en tråkig skada. Så det minsta jag kan hjälpa till med är bilder på en otroligt snygg häst, fortfarande i full kondition. Nu har hon framför sig ett liv av hagar och föl!

Snart ska jag ju även fotografera Lisas bröllop, jag vet inte vem som är mest nervös, jag eller Lisa! Mitt första bröllop.. Mycket läskigt.

Det är OS! Här är hoppryttare

Som jag misstänkte har jag  lite färre bilder på hoppryttarna och när det gäller fälttävlan skäms jag lite eftersom jag inte har någon alls.. Men jag bidrar med det jag har i alla fall!

Ropen skalla: Roffe, Roffe, Roffe! Och han tycker säkert att det är ganska obekvämt. Men oj vad skicklig han är.. Tänk så går det vägen..

 

Lisen kom med efter att Malins häst fick en skada, trist eftersom det försämrar lagets chanser, men på Malin tror jag att jag bara har en bild när hon står med gravidmage, så det här är bättre! Här har jag till och med en på rätt häst, Matrix!

 

Eh, ja, Jens!

Och tyvärr har jag inget alls på Henrik, skyller på att han inte är i Sverige så mycket. Nu gäller det att hålla tummarna, det ser än så länge ganska lovande ut i fälttävlan..

Det är OS! Här är dressyrryttarna

Jag är lite exalterad, det måste jag erkänna. Tittade spänt på invigningen (även om jag tröttnade på inmatcheringen och var tvungen att ladda hem allt för att kunna se eldtändningen). Det var skönt att komma så långt ifrån Kinas uppvisning av överdrivet synkroniserade människor.  Britterna var inte särskilt synkroniserade alls! Och det var skönt! Det var mycket hjärta men kanske lite obegripligt ibland. Själv har jag ju ägnat sommaren hittills åt ett på gränsen till överdrivet intresse av Doctor Who och var därför lite besviken över att min favoritdoktor inte fick springa med facklan eftersom han faktiskt gjorde det i ett avsnitt, men den nuvarande doktorn fick uppdraget i alla fall!

Som fotograf hade det ju varit otroligt roligt att få åka med till ett OS nån gång, men det är de gamla i gemet som får göra sånt.. Jag tänkte att jag istället skulle leta upp några bilder på ryttarna och börjar med de som ligger mig närmast om hjärtat, dressyren!

Patrik och Scandic. Så BRA för vår sport. Det finns inget som smittar så som Patriks leende. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas så mycket att jag nästan vill sluta hoppas eftersom jag inte vill bli så besviken om det skulle gå dåligt.

 

Minna Telde och Santana för ett par år sedan. Kommer ihåg att jag såg dem på unghästchampionaten back in the days (när jag gick på gymnasiet). Han hade fantastisk galopp redan då.

Don Auriello och Tinne.

På något sätt så hoppades jag lite extra på Rose och Bocelli, antagligen för att jag var hemma hos dem och såg hur viktigt det var för henne att komma med. Och så såg jag ju Bocelli på unghästvm 2005, nere i Verden. Är något speciellt med de där hästarna man sett sedan de var unga..

Nästa inlägg blir om hopphästarna!