Med familjen på resa

Det som är lite av poängen med semester är att man äntligen hinner spendera alla sina timmar med dem som står en närmast. Under terminerna (jag räktar fortfarande året i terminer, en biprodukt av att fortfarande gå i skolan..) blir det alltid alldeles för mycket jobb/skola/äta/sova/omigen. På semestern blir det så många stunder ihop att man nästan börjar tröttna. I Italien var vi familj och det var vansinnigt trevligt.

 

Italien, Italien

Så, jag var i Italien i somras, och än så länge har bilder bara legat och vilat på datorn, eftersom jag inte blev så himla nöjd. Jag tar sällan bra bilder om jag inte går in för det 100%, och då blir det liksom inte semester längre. Därav besvikelse vid hemkomst och genomgång av minneskortet. Men ska försöka se om jag kan hitta några guldkorn! Börjar med tre panoraman, ett som jag är nöjd med, ett ok och ett som är lite trist. Det första är ifrån där vi bodde, mycket tjusigt ställe.

Nästa är ifrån San Gimigniano och här önskar jag att jag varit lite envisare och tagit 360 grader, eftersom då hade det kunnat bli en riktigt bra bild!

Sista är från vampyrstaden Volterra som hade mycket färre Twiligtreferenser än vad jag trodden. Knappt någon alls som försökte slå mynt av att Volturi bor här… Lite trist bild, men men..

Fler bilder kommer sen, då på ett annat tema!

I bow to the Bloggess and Hyperbole and a Half. An homage to being brave and open

So, I usually don’t write in english, but will proudly make this exception in honor of The Bloggess and Hyperbole and a Half. (And will also problobly resort to google translte a number of times).

I spend a lot of my free time on the internet and there are a lot of boring, offensive, racist and sexist stuff, but I’m not going to talk about that. I’m going to talk about when internet is a place where people connect, even though they are several days apart, as the Nazgul fly. Some things can make you feel less alone. I know it might sound cheezy, but it’s so true that I feel it to my bones.

I’m an avid follower of the Bloggess, a blogger from Texas who combines hilarious posts about kitten mittens with some about mental illness.  A few days ago she wrote a post that made a difference in many lives and I salute her for being brave and bringing up the fact that mental illnes isn’t something you should be ashamed of. It should be talked about and treated as any illness. A lot of people suffer in silence and think they are all alone in the world, when really, they aren’t at all.

Thorough the Bloggess I’ve found many of my favorite parts of the internet, including ViHart and Hyperbole and a Half. They are both showing that you don’t have to fit the norm to be awesome, in fact you need to do the opposite. Please, read about the alot and Hyperboles adventures in depression. She makes you understand that, as the Bloggess say: depression is a lying bastard. They write the best kinds of posts; the ones that make you think and creates compassion and laughter.

After her latest post, Jenny Lawson (the Bloggess), the movement #travelingreddress blossomed on twitter and elsewhere. It’s about being outragous, or as she puts it:

    I want to be shocking, and vivid and wear a dress as intensely amazing as the person I so want to be.  And the more I thought about it the more I realized how often we deny ourselves that red dress and all the other capricious, ridiculous, overindulgent and silly things that we desperately want but never let ourselves have because they are simply “not sensible”.

I’d like to not care sometimes, not in a way that hurts others, but in a way that boosts me. I also would like to be shocking and as neerdy as I can be, and I want that to be enough.

Here’s my contribution to the travelingreddress. I’m happy to donate it to someone who wants a movement in Sweden!

2011

Dags att sammanfatta fotoåret, och det måste göras i bilder.

Började med en fotografering av Flyinges nya VD, Marianne Lilja Wittbom, bilder som skulle visa sig mycket användbara senare, när Flyinge hamnade i existenskris.

I februari fick jag privilegiet att vara med på en träning för Kyra Kyrklund. Det här måste vara det absolut bästa med mitt jobb! Det skulle vara foto, men på plats kom Emma och jag på att en film inte hade varit helt fel! Det blev roligt, men ljudkvalitén lämnade en del att önska.. Bättre nästa gång, förhoppningsvis!

Resten av vårterminen var ganska tom, hade mycket att göra i skolan, så fotograferandet fick stå lite åt sidan.. men var i alla fall på ponnyhoppning i Flyinge!

Sen var det Falsterbo! Som alltid, häst och folk i en salig blandning. Stora tävlingsframgångar för svenskarna och oj vad roligt det var! Hade en blogg på Ridsports hemsida, sjukt mycket jobb, men jätteskoj! Brände mig i vanlig ordning.. Minnesvärt var Patrik Kittels leende, och de halvnakna fransmännen som dök upp överallt.

I skolstartstider gjorde jag ett reportage om nya hippologer på plats i Flyinge. Gick ju själv på Flyinge och tycker att den här bilden sammanfattar det hela..

Under hösten hade jag ett projekt med en ny hemsida för Pernilla André Hokfelt, och till den gjorde jag en fotografering. Wladimir ställde upp som modell.

Breeders som vanligt i oktober, men var inte där i så stor utsträckning detta året, blev bara några tävlingsbilder, som inte är så roliga i efterhand. Här är i alla fall en glad vinnare.

I oktober kom chocknyheten att Flyinges avelsverksamhet var hotad och riskerade nedläggning. Nu så här i efterhand verkar en lösning finnas, med pengar från tyska Schockemöhle. Jag fick bilder med i Ridsport, men även Horse International.

Nu tittar jag vidare till 2012, som börjar fantastiskt! Imorgon är det clinic med ingen annan än Rolf-Göran Bengtsson, och jag har fått möjlighet att göra en ljud och bildreportage! Misstänker att jag har det bästa jobbet ever. Hoppas vi ses mer under detta året!

Måste köpa en Hasselbladare

 Har försökt att spara till en analog mellanformatskamera ett tag nu, går sådär.. När jag gick på fotoskolan lånade jag deras hasselbladskamera, och det var helt underbart! Mycket meck, men det var det värt, alla gånger. Hittade lite bilder i arkivet, tycker att det är fint djup i dem, som jag aldrig kan få i min digitala kamera..

Det är familj och vänner som fastnat å¨filmen. De svartvita har jag framkallat själv, och bara det är ju så himla roligt! Att stå i labbet, försöka få in filmen i rullen, hitta rätt temperatur på vattnet, och sen luktar man framkallare i dagar efteråt. Måste tacka fotoskolan Skåne för att jag fick testa på innan det var för sent. Synd att den inte finns längre..