Skuggade Lisa och Fredrik på deras bröllopsdag. Oj vad många bilder det blev.. Men här är vissa av dem i alla fall!
Det som är lite av poängen med semester är att man äntligen hinner spendera alla sina timmar med dem som står en närmast. Under terminerna (jag räktar fortfarande året i terminer, en biprodukt av att fortfarande gå i skolan..) blir det alltid alldeles för mycket jobb/skola/äta/sova/omigen. På semestern blir det så många stunder ihop att man nästan börjar tröttna. I Italien var vi familj och det var vansinnigt trevligt.
Fotograferade lite produkter för en hemsida. Oj, svårt, men tycker att det blev helt ok på sina håll!
Så, jag var i Italien i somras, och än så länge har bilder bara legat och vilat på datorn, eftersom jag inte blev så himla nöjd. Jag tar sällan bra bilder om jag inte går in för det 100%, och då blir det liksom inte semester längre. Därav besvikelse vid hemkomst och genomgång av minneskortet. Men ska försöka se om jag kan hitta några guldkorn! Börjar med tre panoraman, ett som jag är nöjd med, ett ok och ett som är lite trist. Det första är ifrån där vi bodde, mycket tjusigt ställe.
Nästa är ifrån San Gimigniano och här önskar jag att jag varit lite envisare och tagit 360 grader, eftersom då hade det kunnat bli en riktigt bra bild!
Sista är från vampyrstaden Volterra som hade mycket färre Twiligtreferenser än vad jag trodden. Knappt någon alls som försökte slå mynt av att Volturi bor här… Lite trist bild, men men..
Fler bilder kommer sen, då på ett annat tema!
Lisa har tjatat på mig ett tag och jag har varit lite dålig på att få tummarna loss. Men så kom det sorgliga beskedet att hennes häst, Lucky Santangelo, inte har något framtida karriär som ridhäst på grund av en tråkig skada. Så det minsta jag kan hjälpa till med är bilder på en otroligt snygg häst, fortfarande i full kondition. Nu har hon framför sig ett liv av hagar och föl!
Snart ska jag ju även fotografera Lisas bröllop, jag vet inte vem som är mest nervös, jag eller Lisa! Mitt första bröllop.. Mycket läskigt.
Som jag misstänkte har jag lite färre bilder på hoppryttarna och när det gäller fälttävlan skäms jag lite eftersom jag inte har någon alls.. Men jag bidrar med det jag har i alla fall!
Ropen skalla: Roffe, Roffe, Roffe! Och han tycker säkert att det är ganska obekvämt. Men oj vad skicklig han är.. Tänk så går det vägen..
Lisen kom med efter att Malins häst fick en skada, trist eftersom det försämrar lagets chanser, men på Malin tror jag att jag bara har en bild när hon står med gravidmage, så det här är bättre! Här har jag till och med en på rätt häst, Matrix!
Eh, ja, Jens!
Och tyvärr har jag inget alls på Henrik, skyller på att han inte är i Sverige så mycket. Nu gäller det att hålla tummarna, det ser än så länge ganska lovande ut i fälttävlan..
Jag är lite exalterad, det måste jag erkänna. Tittade spänt på invigningen (även om jag tröttnade på inmatcheringen och var tvungen att ladda hem allt för att kunna se eldtändningen). Det var skönt att komma så långt ifrån Kinas uppvisning av överdrivet synkroniserade människor. Britterna var inte särskilt synkroniserade alls! Och det var skönt! Det var mycket hjärta men kanske lite obegripligt ibland. Själv har jag ju ägnat sommaren hittills åt ett på gränsen till överdrivet intresse av Doctor Who och var därför lite besviken över att min favoritdoktor inte fick springa med facklan eftersom han faktiskt gjorde det i ett avsnitt, men den nuvarande doktorn fick uppdraget i alla fall!
Som fotograf hade det ju varit otroligt roligt att få åka med till ett OS nån gång, men det är de gamla i gemet som får göra sånt.. Jag tänkte att jag istället skulle leta upp några bilder på ryttarna och börjar med de som ligger mig närmast om hjärtat, dressyren!
Patrik och Scandic. Så BRA för vår sport. Det finns inget som smittar så som Patriks leende. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas så mycket att jag nästan vill sluta hoppas eftersom jag inte vill bli så besviken om det skulle gå dåligt.
Minna Telde och Santana för ett par år sedan. Kommer ihåg att jag såg dem på unghästchampionaten back in the days (när jag gick på gymnasiet). Han hade fantastisk galopp redan då.
Don Auriello och Tinne.
På något sätt så hoppades jag lite extra på Rose och Bocelli, antagligen för att jag var hemma hos dem och såg hur viktigt det var för henne att komma med. Och så såg jag ju Bocelli på unghästvm 2005, nere i Verden. Är något speciellt med de där hästarna man sett sedan de var unga..
Nästa inlägg blir om hopphästarna!
Detta året blir inte så mycket Falsterbo som det brukar vara, lite tråkigt så klart! Men vissa saker ska jag säkert hinna med och igår var jag och såg invigningen. Vansinnigt imponerad av fårvallningen! Och så var det gymkhana, sjukt fort gick det, snacka om publiksport! Lång väg från den gymkhanan vi brukar ha på ridskolan.. Där kan man inte vara en fegis..
Fick åka ner till Grevlunda gård igen i förra veckan för att fotografera Lisen och Peder, är alltid lika kul att se. Det är så underbar utsikt, man hade helt klart velat byta ut sin lägenhet mot stor, fantastisk hästgård.. Ok bilder blev det, även om jag hade lite tekniska problem, de är ju så vana vid att fotograferas att det är litegrann att rikta kameran och ställa in den rätt (varav en jag inte riktigt lyckades med..) Tur att man har lite att leka med i datorn sen!
Lisen bloggade om det själv, extra roligt! Blev en stor uppgång i hur många som kommit hit och tittat!
Här är lite bilder i alla fall!
Bråkade ordentligt med objektiven igår och insåg att jag vill ha jättemycket pengar till nya, fina. Och kanske en ny kamera när det ändå är på gång.. Men tog den här bilder i alla fall, tycker lite om det, tror jag! Var? Hemma hos Lisen och Peder på Grevlunda gård (som jag för övrigt också hade velat ha).
Det är ganska ofta som jag fastnar för de lite ”fula” bilderna. De känns mer för mig än de som är perfekta. Kan också bero på att jag sällan tar de som är perfekta! Var tillsammans med Kim Lundin hemma hos ASVHs nya ordförande Lars Pelin och hans hästar var långt ifrån skygga. Speciellt den här ettåringen. Fölet däremot, var än så länge lite blygt.
Skolan är slut så äntligen har jag tid att fotografera igen! Förra veckan var jag hemma hos en egenföretagare i Hjärnarp, Villemo. Både text och bild till tidningen är alltid svårt tycker jag. Jag kan i alla fall inte koncentrera mig på båda vilket resulterar i att båda blir lite halvbra. Och hade massa otur med exponering. Om man nu kan kalla det otur, kanske snarare är ovana. Fast jag skyller det på koncentrationsprolem!
Tja, rubriken säger allt. Jag har börjat blogga på Tidningen Ridsports hemsida, under ”Stina Skannar Internet”. Eftersom jag spenderar vansinnigt många timmar på nätet!
Fick följa med på besök på Gränsbo Stuteri för ett tag sen, se fina hästar och lyssna på spännande prat. Och ta bilder så klart! Här är några av dem. Extra kul att det resulterade i en förstasida i Tidningen Ridsport.
För ett tag sedan var jag iväg långtbortnågonstans och tog bilder på Ridsports stipendiat Maja Frisk och hennes ponny Top Gun. Fråga mig inte riktigt var, GPSen visar vägen och mitt sinne för geografi är obefintligt.
De var i alla fall på hälsokoll hos Jonas Tornell. Kul att se, men lååång väntan. Some pictures!
Barnet är på väg ut och det var bråttom att få bilder på jättemagen innan det inte gick längre! En av den här vinterns (eller typ vinter i alla fall) vackra dagar så fotograferade jag Sofia, André och Magen. Kul men svårt! Supersvårt tycker jag.. Lättare med hästar, dem slipper man instruera =). Men oj vad fina de är!
So, I usually don’t write in english, but will proudly make this exception in honor of The Bloggess and Hyperbole and a Half. (And will also problobly resort to google translte a number of times).
I spend a lot of my free time on the internet and there are a lot of boring, offensive, racist and sexist stuff, but I’m not going to talk about that. I’m going to talk about when internet is a place where people connect, even though they are several days apart, as the Nazgul fly. Some things can make you feel less alone. I know it might sound cheezy, but it’s so true that I feel it to my bones.
I’m an avid follower of the Bloggess, a blogger from Texas who combines hilarious posts about kitten mittens with some about mental illness. A few days ago she wrote a post that made a difference in many lives and I salute her for being brave and bringing up the fact that mental illnes isn’t something you should be ashamed of. It should be talked about and treated as any illness. A lot of people suffer in silence and think they are all alone in the world, when really, they aren’t at all.
Thorough the Bloggess I’ve found many of my favorite parts of the internet, including ViHart and Hyperbole and a Half. They are both showing that you don’t have to fit the norm to be awesome, in fact you need to do the opposite. Please, read about the alot and Hyperboles adventures in depression. She makes you understand that, as the Bloggess say: depression is a lying bastard. They write the best kinds of posts; the ones that make you think and creates compassion and laughter.
After her latest post, Jenny Lawson (the Bloggess), the movement #travelingreddress blossomed on twitter and elsewhere. It’s about being outragous, or as she puts it:
I want to be shocking, and vivid and wear a dress as intensely amazing as the person I so want to be. And the more I thought about it the more I realized how often we deny ourselves that red dress and all the other capricious, ridiculous, overindulgent and silly things that we desperately want but never let ourselves have because they are simply “not sensible”.
I’d like to not care sometimes, not in a way that hurts others, but in a way that boosts me. I also would like to be shocking and as neerdy as I can be, and I want that to be enough.
Here’s my contribution to the travelingreddress. I’m happy to donate it to someone who wants a movement in Sweden!
Vill du höra ljud och se bilder från tisdagens clinic med Rolf-Göran Bengtsson? Klicka!
Blev en riktig heldag på clinicen med Rolf-Göran Bengtsson. Började som starstruck, men det gick över (lite grann). Emma hanterade mikrofonen helt fantastiskt, och jag tog bilder. Trots att man uppfattar mycket mindre när man jobbar samtidigt, så fanns det vissa saker som inte gick att missa: Grunder, grunder och grunder. (lite som location, location, location) Med alla hästarna började han på marknivå med bommar och funkade inte det så fortsatte han med bommar tills det funkade, helt enkelt! Rid rakt, få hästen att förstå gas och broms, och klara av att rida rakt fram. Även om jag är ytterst mesig när det gäller hoppning så fanns det mycket att lära. Framför allt tyckte jag om hans totala lugn. Även om ha sa till en häst som gjorde fel, så var det inte i vredesmod och det kändes inte heller som att han brukar bli upprörd, utan han säger till hästarna för att det behövs, lugnt och metodiskt. Metodiskt var nog grundordet.
I alla fall, Emma och jag gjorde ett bild/ljudspel, så vill du också höra en mästare i arbete är det bara att klicka här! Enjoy! Ridsports artikel om det hela finns att hitta här.
